Ja nu kommer det komma ett riktigt gnälligt inlägg, men det var länge sen nu och det behövs ibland. Eftersom dom av mina vänner som jag litar på och kan prata med har egna problem så vill jag inte belasta dom med ännu mer och i det läget är bloggen ganska bra. Bortsett från att den inte kan ge mig en kram och säga kloka saker tillbaka. För det är nog egentligen vad jag skulle behöva ikväll, en kram och få diskutera lite.

Har sista veckorna känt mig totalt värdelös vad det gäller allt. Jag har svikit min familj, jag tar inte mitt ansvar hemma och det är mitt fel att det hela tiden ska bråkas hemma. Och det enda jag orkar göra i dagsläget är att stänga in mig och fly. För jag orkar inte ta diskussioner, jag orkar inte bråka och jag orkar inte med att veta att allt är mitt fel. Jag skiter i hästen för att jag inte orkar vara blnd folk, ligger hellre hemma och sover eller hittar på saker med kompisar som inte påminner om det jobbiga. Jag är arg hemma för att allt hemma påminner om jobbiga saker och jag visar ingen hänsyn för jag orkar inte. Jag har helt och hållet låst in mig i mig själv och skiter i allt, vilket skrämmer mig lite eftersom det inte alls är likt mig. Det känns hela dagarna som jag skulle kunna bryta ihop vilken sekund som helst och jag kan inte göra något åt det. Det har till och med gått så långt att jag mår dåligt på jobbet, tros att det alltid har varit stället som jag flytt till när saker har varit jobbiga. Visst, det är fortfarande det stället där jag tris bäst för ingen klagar eller gnäller och jag vet att jag inte förstör för någon där, tvärtom verkar dom nöjda med mitt jobb och det gör mig glad.

Har också en konstig känsla av att jag är utnyttjad, igen! Jag är helt enkelt en för snäll kompis, ställer kanske upp lite för mycket?!

Dags för att ge bilen ett par varv i stan..

Over and Out