Länge sen jag var här nu, men har varit glad för varje dag jag klarat. Allt har gått emot mig! Trots allt som snurrar i huvudet på mig så försöker jag tänka på annat, så som min nya livsstil som innefattar enbart mig själv. Jobbet, hästarna och träning. Jag började få ett litet hopp om att hinna träna Red lite i vår då han var under igångsättning i två veckor, innan han blev halt igen. Och nu är inte Grållan heller helt okej, hoppas att tröttheten bara beror på pälssättning. Är mest orolig över min stora om jag ska vara ärlig. 

Jag satsar fullt ut på träningen nu, jag ska se resultat till sommaren och kommer fortsätta kämpa även efter det. Vill inte bli något beroende träningsfreak, det är inte vad det handlar om. Men jag gör det för att må bättre psykiskt, och för att jag tycker det vore snyggt med lite tydligare muskler ;)

Har även slutat röka och använder träningen som en motivation att inte börja igen, vill se resultat i min kondition vilket är betydligt lättare om jag inte röker. Ska även försöka bli mycket vigare än vad jag är nu så mycket tid på stretching. 

Har nu varit ledig några dagar och hunnit med en del.. Har fixat med lägenheten lite och kunnat göra allt vardagligt i lugn och ro utan stress. Helt underbart! Men imorgon kör jag ett övertidspass på natten samt söndag natt. Sen börjar min ordinarie arbetsvecka med fyra nätter. Det här med övertid är ganska skönt, kopplar liksom bort allt när jag är på jobbet och efter det som var förra helgen kan jag behöva koppla bort det mesta i livet. Har faktiskt lyckats väldigt bra med det trots att det efter i söndags har varit mycket tårar så fort jag tillåter mig själv att stanna upp och tänka. 

Jag tror mig veta vad som är bäst men inatt drömde jag något så hemskt så när jag vaknade i panik i tårar var jag så nära att ta upp telefonen och ringa ett samtal, trots att det var mitt i natten, för att se om det stämde. Sen påminde jag mig själv om att det spelar ingen roll om det stämmer eller inte för jag har inget att säga till om och inget kommer bli som det var. Jag försöker att inte ha med mig telefonen överallt för jag inbillar mig hela tiden att det plingar i den, trodde inte att en tyst telefon skulle vara så jobbigt! Sen tänker jag tillbaka på varför jag gjort dessa val och inser att jag nog gjort rätt trots allt, för all skit jag fått ta, alla förlåt, alla jag lovar har inte betytt ett skit för då hade det inte hänt igen igen och igen. Jag vet att jag är stark om jag tar mig därifrån men det kommer alltid vara tufft, jag kommer aldrig glömma. Har någon en gång varit speciell, kommer denna förbli speciell och alltid ha en extra plats i mitt hjärta.

Well, dags att åka till gymmet och döda lite ben innan jag ska ta ut min Grålla en tur i skogen. Försöker komma på något gott att äta också :)

Over and Out