Även inatt skulle jag kunna skriva ett helt upplägg om livet, men jag kommer fatta mig kort så här efter ett eftermiddagspass på jobbet. Så med lite Volbeat i lurarna klottrar jag ner det första bästa som dyker upp.

Sen sist jag skrev känns det lite bättre, mina ångestattacker har kommit mer sällan och jag försöker att hålla mig sysselsatt. Kanske har jag vant mig vid ensamheten, men bara kanske. Ändå önskar jag fortfarande att jag hade någons knä att krypa upp och gömma mig i ibland, bara någonstans där det fanns trygghet. Eller åtminstone någon jag kunde umgås med och ha riktigt roligt, utan press, tjaffs eller bråk. Helt ärligt, vore det inte för jobbet och alla underbara arbetskompisar skulle jag nog bara se svart och grått just nu. Tyck att jag är konstig, men så är det! Nu efter en veckas långledighet så var det helt underbart att komma tillbaka, där kan jag släppa alla dumma tankar och bara vara mig själv. Det är som om verkligheten inte exicterar förrän jag kliver utanför portarna.

Fortfarande plågas jag av tankar som att jag inte duger eller inte är tillrckligt omtyckt för att räcka till här i livet. Varför skulle jag annars stå här idag och inte kunna få det jag verkligen kämpar för?! Jag har gett upp nu, jag lever mitt liv SJÄLV. Tillsammans med mina hästar och min träning. Jag kan inte lita på någon, får falska förhoppningar vad det gäller mycket mest hela tiden tycker jag. Varje gång blir jag lika besviken och varje gång tänker jag "jag borde ju ha förstått".

Dock har jag en del konstiga tankar som inte bara är negativa. Det här med att ha regelbunden kontakt med en människa du egentligen inte känner och aldrig får lära känna trots så pass "mycket" kontakt. Känslan av osäkerhet från någon annans håll, rädslan för att vara för blyg. Och denna gång tycks det vara jag som står som den med självförtroende och som inte är blyg. Jag kommer inte ge mig förrän jag löst mysteriet om varför. Sällan jag blir så här nyfiken på en person, men jag har nog aldrig träffat någon så speciell (på ett bra sätt) och svår människa innan. Dras till utmaningar som vanligt ;)

Blev visst en del skrivet iallafall, nu kan jag sova gott iallafall!

Over and Out

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Söndag kväll och jag ligger nerbäddad i soffan under ett täcke och allt känns ganska bra  på något sätt. Efter en riktig skitvecka, när jag inte ens tog mig till jobbet, så har den här helgen fått mig att tänka på mycket annat. Jag har sett saker ur ...

Ibland önskar jag att jag kunde stänga av hjärnkontoret en stund. Ena sekunden känns det som att jag skulle kunna sätta mig ner och bryta ihop över allt som snurrar och andra sekunden kan jag bara skratta åt mig själv. Just nu står jag i en trevägsko...

Kände väl att det var dags att skriva av sig lite nu igen. Kan väl säga att dom sista ca 3-4 veckorna har varit ganska händelserika och det är mycket som snurrat i huvudet, som vanligt iofs ;) För ett par veckor sen i samband med en storstädning av l...

Då var den härliga veckan på sweden rock festival över och jag börjar precis bli levande efter äventyret. Tänkte göra en snabb uppdatering om hur veckan har varit. Det har hänt så sjukt mycket så kommer inte ens få med hälften.   Tisdag: Efter my...

Länge sen jag var här nu, igen. Men faktiskt att jag känner för att skriva lite positivt för en gångs skull. Börjar komma underfund med det här som ska kallas livet, börjar inse vad det handlar om. Jag har sista månaderna träffat underbara människor ...