Jag ber om ursäkt till alla som märkt att jag har varit frånvarande sista tiden, inte för att jag tror att så många lagt märke till det då jag är ganska bra på att dölja hur jag mår. Kommer iallafall att skriva av mig lite angående mitt mående, ni som bara kommer klaga eller tro att jag skriver detta för att få medlidande behöver inte ta er tid!

För ett par år sen när folk pratade om att dom mådde dåligt och inte kände någon livsglädje så sa jag att jag förstod dom. Idag inser jag att jag förstod inte alls, jag kunde inte för mitt liv förstå hur det var att leva ett liv och må så här dåligt utan någon egentlig anleding, jag menar, det är ju lätt om man vet att det till exempel beror på fel umgäng eller liknande, men när man som jag bara mår dåligt och irrar runt utan att veta vad man letar efter eller vad man ska göra för att få må bättre. Jag har inte haft ett ärligt leende på läpparna eller skarattar med äkta glädje på evigheter, kommer inte ens ihåg när senast var. Jag skrattar för att jag borde, jag försöker tänka positivt men hur lätt är det egentligen?! Sa upp kontakten med folk, började träna, jobbar massa övertid. Allt i hopp om att få må bättre, tänka på annat och få tillbaka samma livsglädje som jag hade för bara något år sen. För tillfället bryter jag ihop över småsaker, sitter i min säng och stirrar in i väggen med tårarna rinnandes utan att veta varför. Jag drar mig undan från allt för att jag vet att jag inte har några riktiga kompisar där ute. Dom säger att dom finns där men när jag väl behöver dom så gör dom inte det, jag har slutat lita på folk. Jag vågar inte längre! "Jag hör av mig" "Ja men vi kan ses imorgon" "Jag älskar dig vännen" "Förlåt men kan vi ta det en annan gång" och många många fler ursäkter har jag hört, tomma ord som inte betyder ett skit, tomma ord som sårar. Ibland önskar jag att det fanns någon där ute, bara EN person som kunde ställa upp (och som jag självklart skulle ställa upp på tillbaka som jag gjort på alla andra jag trott varit mina riktiga vänner) och som jag kunde prata med om ALLT, vad och vem det än gällde. Men det har jag gett upp för länge sen. Eller kanske bara en famn att krypa upp i, någon att krama om när ja ska sova. Försöker tycka om mig själv, men hur lätt är det att se något positivt när alla "vänner överger mig? Känner bara att allt måste bero på mig då, jag orkar inte ens bry mig om det längre. För jag vågar inte bli sårad gång på gång på gång för att kanske kunna ses någon gång i månaden, även om vi har jätteroligt då så är det inte värt det med tanke på alla gånger där emellan som jag blir sårad. Dagligen tänker jag på alla gånger mina så kallade vänner har stött bort mig, jag ägnar flera timmar varje dag åt att fundera på vad det är för fel på mig. Tårarna rinner dagligen, så fort jag är ensam. Det är jobbigt att ta mig ur sängen på dagarna (om jag inte ska till jobbet) för jag ser ingen mening i det. Försöker fokusera på jobbet, hästarna, min träning men det går inte alltid och idag är en sämre dag igen. Ingen dag är bra men det finns bättre och sämre dagar. Till råga på allt detta så har jag slutat röka men när jag mår så här så vill jag bara börja igen för jag vet att det skulle hjälpa mig att kunna andas lugnt och få tårarna att sluta rinna. Men samtidigt vill jag inte sabba träningen, frågan är vad jag ska prioritera. Vet att jag skulle kunna sluta röka när som, det här kanske bara var ett väldigt dåligt tillfälle?! Vissa dagar kan jag inte ens gå någonstans för då kan jag ha koncentrerat mig i åtta timmar för att inte bryta ihop och sen kommer jag hem och kan inte sluta tänka på hur illa folk behandlat mig och hur lite jag är värd i andras ögon. Jag vet att jag oftast är omtyckt av dom vuxna, och det är jag jättetacksam över. Men önskar att jämnåriga kunde uppskatta mig också! Försöker göra saker för mig själv som skulle betyda något och faktiskt, tro det eller ej, men när jag gör saker för mig själv mår jag lite bättre. Som nu till exempel så vill jag inget hellre än att få ordning på mitt hår och vet att en sån liten sak skulle få mig att sträcka lite extra på mig för att jag kan känna mig snyggare. Men just detta har jag ju inte råd med, likadant fixa naglarna. En sån liten sak kan också göra att jag känner mig lite bättre till mods, eller att ha snygga kläder/skor att ta på sig när jag ska någonstans. Är nog inte många som förstår sig på det, men sånna saker kan faktiskt göra mig gladare. Så önskade verkligen nu att jag kunde få råd att fixa håret iallafall, men nu är det som det är.

Tror jag fick skriva av mig lite..

Skulle varit i stallet och ridit idag, varit på gymmet och ätit något gott. Inget blev av, drack en cola för att få lite energi och ska sova sen. Åter igen en ursäkt till alla som tar mig som sur, ni ska veta att när jag är arg så är jag egentligen så nära gråten så jag vet inte vart jag ska ta vägen.

 

Stanislaw

10 mars 2014 20:16

Jag hoppas verkligen att det kommer vända för dig, det förtjänar du. Det är inte kul att vara i en ond cirkel som man inte ser något vidare ljus i. Nu när du har börjat med ditt nya liv är det lätt att falla tillbaka till gamla rutiner, gör inte det.

Fortsätt kämpa med det nya även om det känns skit just nu, få in rutin på den, ta en sak i sänder. Det viktigaste är nog att hitta ett lugn inom sig mitt i allt kaos och håll dig fast vid den och utveckla den

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Söndag kväll och jag ligger nerbäddad i soffan under ett täcke och allt känns ganska bra  på något sätt. Efter en riktig skitvecka, när jag inte ens tog mig till jobbet, så har den här helgen fått mig att tänka på mycket annat. Jag har sett saker ur ...

Ibland önskar jag att jag kunde stänga av hjärnkontoret en stund. Ena sekunden känns det som att jag skulle kunna sätta mig ner och bryta ihop över allt som snurrar och andra sekunden kan jag bara skratta åt mig själv. Just nu står jag i en trevägsko...

Kände väl att det var dags att skriva av sig lite nu igen. Kan väl säga att dom sista ca 3-4 veckorna har varit ganska händelserika och det är mycket som snurrat i huvudet, som vanligt iofs ;) För ett par veckor sen i samband med en storstädning av l...

Då var den härliga veckan på sweden rock festival över och jag börjar precis bli levande efter äventyret. Tänkte göra en snabb uppdatering om hur veckan har varit. Det har hänt så sjukt mycket så kommer inte ens få med hälften.   Tisdag: Efter my...

Länge sen jag var här nu, igen. Men faktiskt att jag känner för att skriva lite positivt för en gångs skull. Börjar komma underfund med det här som ska kallas livet, börjar inse vad det handlar om. Jag har sista månaderna träffat underbara människor ...