Söndag kväll och jag ligger nerbäddad i soffan under ett täcke och allt känns ganska bra  på något sätt. Efter en riktig skitvecka, när jag inte ens tog mig till jobbet, så har den här helgen fått mig att tänka på mycket annat. Jag har sett saker ur en annan synvinkel. Egentligen borde jag kanske ligga här med söndagsångest, men istället ligger jag och tänker att va fan jag lever ju bara en gång! Så trots att jag kan ha jort bort mig lite, eller ganska mycket i kombintion med alkoholen så kan jag inte säga att jag ångrar något. Det var ju fatiskt inte så farligt egentligen, bara olikt mig. Tackar iallafall precis ALLA som var med och förgyllde min helg, om vi så bara sprang in i varanda ute på krogen och prtade skit i 2min. Tyckte fredagen var bra, men gårdagen lyckades bli ännu bättre. Mådde förvånansvärt bra i morse och tack och lov för det då jag och mamma tog en tripp till Vimmerby och tittade på en liten häst.

Jag måste säga att det blev en väldigt speciell känsla redan från början med denna pålle och jag håller alla tummar nu. Att få känna en sån tillit och ett sånt band mellan häst och ryttare redan första gången var något alldeles specellt måste jag säga. En helt otrolig känsla som jag just nu skulle göra vad som helst för att få bygga vidare på. Lägga massa tid och ha massa tålamod! Jag är inte ute efter en tävlingmaskin utan en bästa kompis och en framtida bästa tävlingskompis. Den här känslan går verkligen inte att beskiva, tror inte riktigt jag har känt så här någon gång tidigare och då har jag haft tillgång till många hästar genom åren. Som sagt, jag kan inte annat än hoppas nu. Speciellt i detta läge i mitt liv när jag har en svacka och det enda som jag vänder mig till och där jag mår riktigt bra nu är i stallet med hästarna. 

Imorgon ska jag försöka ta mig till jobbet igen och hoppas att allt känns bättre. Och på onsdag när jag förhoppningsvis har landat in lite mer så ska jag återgå till min träning!

Over and Out

Ibland önskar jag att jag kunde stänga av hjärnkontoret en stund. Ena sekunden känns det som att jag skulle kunna sätta mig ner och bryta ihop över allt som snurrar och andra sekunden kan jag bara skratta åt mig själv. Just nu står jag i en trevägskorsning. För en vecka sen visste jag precis vad jag skulle göra, men saker ändras, ganska snabbt upptäckte jag. Känner mig lite som en person som många tror att dom kan ha när det passar dom, just nu iallafall, som sagt saker ändrades ganska snabbt. Från att känna sig omtyckt, till att bli åtsidosatt. Om inget ändras där, vilket jag verkligen hoppas att det gör, så kommer jag försöka lägga den biten i livet bakom mig. 

Det har även öppnats en ny dörr, där jag vet precis hur allt fungerar vid det här laget. Känns tryggt och osäkert på samma gång, men det är som vanligt att jag dras till spänningen och om jag inte minns helt fel så har jag tidigare nämnt denna nyfikenhet som jag har kring detta. 

Som sagt, det snurrar en hel del i huvudet just nu. Framförallt angående det förstnämnda, jag vill så gärna att det reder ut sig, eller att jag åtminstone får veta hur det verkligen ligger till. Vill inte vara mer tjatig nu heller, men kommer inte kunna lugna ner mina snurrande tankar förrän jag vet något. Fast det är klart,reder det upp sig så hittar jag väl annat att tänka på haha. 

Hade en jävla natt igår, det var väl lite det sista jag behövde just nu känner jag. Hade supertrevligt till en början och kände på mig att det var en bra kväll trots att jag hade en liten obehagskänsla långt in. Borde nog ha lyssnat på den känslan för nu helt plötsligt blev allt tio gånger värre. Det är något som inte stämmer, jag får inte ihop allt! Och det känns skit!

Hade iallafall en riktigt trevlig helg i Göteborg tillsammans med jobbet. Fick äntligen besöka den där efterlängtade Rockbaren som helt klart levde upp till mina förväntningar!

Jag är så glad just nu att jag har mycket att göra, trots lite mindre motivation till gymmet och den biten så kan jag ju gå dit precis när jag vill. Vilket verkligen behövs nu, jag väntar fortfarande på den dagen då jag ska ha landat in i livet och ta det för vad det är och faktiskt kunna må riktgt bra. Egentligen är det mesta helt perfekt precis som det är nu. Men jag saknar att ha folk att umgås med, folk som jag kan umgås med nykter. För tillfället hör alla bara av sig när det gäller alkohol och fest, jag är så trött på det. Visst det är väl tur att jag duger någon gång men vore ju trevligt om det någon gång var i nyktert sällskap också, det gör mig nästan lite förbannad bara att tänka på det.

Over and Out

Kände väl att det var dags att skriva av sig lite nu igen. Kan väl säga att dom sista ca 3-4 veckorna har varit ganska händelserika och det är mycket som snurrat i huvudet, som vanligt iofs ;) För ett par veckor sen i samband med en storstädning av lägenheten så rensade jag bort det sista av alla gamla minnen och av allt förflutet, kändes faktiskt riktigt skönt, som om jag verkligen går vidare in i ett nytt kapitel av livet. Jag har levt lite på rutiner i alla år, rädd för att göra bort mig, rädd för att bli sårad. Men insåg nyligen att jag just nu skulle behöva gå ifrån mina rutiner, våga vänta, våga lita på att allt löser sig med tiden. Våga ta chansen att överlåta det på någon annan. Det kommer vara dagar jag mår skit tack vare mina tankar som snurrar om att jag blir utnyttjad och att jag sitter i samma situation "som vanligt". Men det finns en liten chans att det är värt det! Det är min tur att chansa nu, jag står åtminstone med ärliga människor runt omkring mig denna gång. Skulle jag ge upp nu så skulle jag ångra mig. Ju mer jag vänjer mig vid situationen ju färre skitdagar kommer jag ha.

Ibland kan jag faktiskt känna mig ganska ensam just nu, eftersom dom flesta vet att min hjärna är expert på att förstora upp saker så vet ni också att när jag hatar ensamheten så hatar jag den verkligen. Vet inte riktigt vad det är som gör det, tycker ju samtidigt att det är skönt att vara lite ensam och fokusera på träningen och den biten. Och jag är inte rädd för ensamheten längre, vilket jag var förut. Vill nog mest ha någon att prata med eftersom jag faktiskt är ganska social av mig haha. Trots detta så känns mycket helt okej nu. Det är bara den här nya biten i livet som jag måste vänja mig vid och lära mig att behärska vissa känslor. 

Over and Out

Då var den härliga veckan på sweden rock festival över och jag börjar precis bli levande efter äventyret. Tänkte göra en snabb uppdatering om hur veckan har varit. Det har hänt så sjukt mycket så kommer inte ens få med hälften.

Tisdag: Efter mycket om och men kom vi iväg två timmar för sent och anlände därför sent på kvällen efter en lång resa i pissregn. Som tur var slutade det regna i samma stund som vi stannade bilen på parkeringen så vi slapp sätta upp tältet i regn. Det tog oss 30 minuters försök att få upp tältet innan våra grannar, även nya vänner, nog tyckte lite synd om oss och kom och hjälpte oss. Tack vare dom hade vi en galen förstakväll OCH slapp sova under bar himmel!

Onsdag: Hade en lugn och skön förmiddag, såg Freak Kitchen framåt kvällen som tyvärr var en besvikelse för mig då jag hade förväntat mig mer. Sen hamnade jag på en annan camping med Mattias och hans familj, under den tiden jag var där borta blev jag på något konstigt sätt ganska onykter och när jag tog mig tillbaka till mitt camp kändes det som en ganska bra idé att sova. Hann bara med en halvtimmes sömn innan Elin och Ludde tyckte att det var dåligt av mig att sova när dom väl hade kommit dit så dom lyckades på något sätt skaka liv i mig och sen blev det mer alkoholintag i ytterligare några timmar.

Torsdag: Skulle ha sett Alter Bridge men har inget minne av att jag gjorde det så troligen var jag på campet och roade mig fram tills Alice Cooper spelade på natten. Det var bland det sjukaste jag har sett, en sån grym show! Ville inte att det skulle ta slut. Helt klart det bästa på hela festivalen!

Fredag: På förmiddagen spelade Skillet som jag har lyssnat på i så många år och tyckt så himla mycket om, så att se dom var riktigt roligt. Ännu bättre var ju att dom var precis lika bra live som jag hade hoppats, om inte bättre! Fick ju chansen att dregla lite över snyggingarna också ;) Kvällen bjöd på WASP som det var ett riktigt röj under och senare på kvällen Black Sabbath som tyvärr var lite av en besvikelse, men Ozzy börjar väl bli gammal nu haha. Var iallafall en upplevelse att få se honom på scen.

Lördag: Sista dagen och planen var en lugn kväll eftersom jag ville köra hem i skaplig tid på söndagen. Dock ändrade jag dom planerna ganska snabbt när jag slog upp ögonen och insåg att om jag slutade dricka nu skulle jag vara för bakis för att kunna se några band alls under dagen och det ville jag ju inte riskera. Så istället körde jag all in och hade veckans goaste fylla. Träffade ännu mer nytt folk borta vid ett annat camp, blev bjuden på Jelzin och blev ännu mer onykter så röjde satan under Volbeat. Hade tidigare även sett Within Tamptation som var bra mycket bättre än väntat. Hann tyvärr bara se ett par låtar av Arch Enemy då jag irrade runt på området utan att riktigt veta vad jag höll på med. Men det jag såg var sjukt bra!

Det var väl kort om den veckan, som troligen kommer vara den bästa veckan denna sommar! Så himla roligt att träffa dom från förra året och även alla nya härliga människor! See ya next year!

Länge sen jag var här nu, igen. Men faktiskt att jag känner för att skriva lite positivt för en gångs skull. Börjar komma underfund med det här som ska kallas livet, börjar inse vad det handlar om. Jag har sista månaderna träffat underbara människor att umgås med, som alla betyder massor för mig. Inte minst Hanna som har fått mig att hitta tillbaka till mig själv och inse vad riktig vänskap betyder. Vet inte vad jag hade gjort utan henne och hennes underbara sambo, är så glad att jag har er både två. Tack vare henne har jag börjat se ljusare på livet trots svackor, men även då finns hon kvar:)

Jag har mer att göra nu än någonsin innan och det känns underbart! Har min fina Grållis som trots en svacka från mitt håll bara går från klarhet till klarhet. Värre är det väl med mitt hjärta Red som inte längre ser ut att ha någon ljus framtid annat än på dom evigt gröna ängarna i hästhimlen. Det känns så hemskt att tänka i dom banorna, men just nu ser det väldigt mörkt ut. Första tanken var att jag skulle sälja Grållan och sluta rida om inte min Red fanns kvar vid min sida. Men ju mer jag har funderat och desto fler träningar jag gör för Fidde så börjar jag tro att det skulle vara ett korkat beslut som jag sen skulle ångra. Så istället har jag börjat tänka på om jag skulle skaffa mig en ny unghäst om Red inte skulle finnas kvar, självklart kommer aldrig någon annan kunna ta hans plats, men det skulle åtminstone bli lättare att acceptera att han var borta om jag hade någon som fyllde upp hans gamla box. Försöker dock att tänka så lite som möjligt på det innan något är bestämt! Just nu lägger jag massa fokus på Grållan och har som mål att inom en snar framtid starta 1.40m med henne och som ett långsiktigt mål att rida 1.50m nästa sommar :)

Förutom hästarna har jag nu efter en tid med olika skador, kommit igång med träningen på gymmet igen. Försöker att vara där minst 5dagar i veckan och nu under sommaren ska jag även försöka klämma in ett par dagar i veckan med löpning också. Samtidigt försöker jag fokusera så mycket som möjligt på mitt arbete då jag har som mål där att klättra uppåt i produktionen och hjälpa till att göra saker bättre. Jag vet att jag har en lång väg att gå, men tack vare bra chefer (både på Adecco och Abb) och även suveräna arbetskompisar så trivs jag så pass bra så ska jag komma längre på något företag så är det precis här på detta företag jag vill göra en satsning och hoppas på det bästa. Jag har redan klättrat uppåt sen jag började och är väldigt tacksam för att jag får chansen att lära mig mer om hela produktionen tack vare att jag roterar på olika "arbetsställen" nu.

Mitt gitarrspelande går framåt och sången blir bättre. Till hösten kommer jag även börja plugga 50% så just nu känns det bara som att allt går framåt:) Lite väl mycket att göra ibland men lyckas ofta få ihop det ;)

Har även fått tillbaka lite kontakt med gamla vänner och även bundit nya kontakter vilket är väldigt roligt!

Den där nyfikenheten finns fortfarande kvar och det går inte en kväll utan att jag tänker på hur jag ska lösa det!

Over and Out

Även inatt skulle jag kunna skriva ett helt upplägg om livet, men jag kommer fatta mig kort så här efter ett eftermiddagspass på jobbet. Så med lite Volbeat i lurarna klottrar jag ner det första bästa som dyker upp.

Sen sist jag skrev känns det lite bättre, mina ångestattacker har kommit mer sällan och jag försöker att hålla mig sysselsatt. Kanske har jag vant mig vid ensamheten, men bara kanske. Ändå önskar jag fortfarande att jag hade någons knä att krypa upp och gömma mig i ibland, bara någonstans där det fanns trygghet. Eller åtminstone någon jag kunde umgås med och ha riktigt roligt, utan press, tjaffs eller bråk. Helt ärligt, vore det inte för jobbet och alla underbara arbetskompisar skulle jag nog bara se svart och grått just nu. Tyck att jag är konstig, men så är det! Nu efter en veckas långledighet så var det helt underbart att komma tillbaka, där kan jag släppa alla dumma tankar och bara vara mig själv. Det är som om verkligheten inte exicterar förrän jag kliver utanför portarna.

Fortfarande plågas jag av tankar som att jag inte duger eller inte är tillrckligt omtyckt för att räcka till här i livet. Varför skulle jag annars stå här idag och inte kunna få det jag verkligen kämpar för?! Jag har gett upp nu, jag lever mitt liv SJÄLV. Tillsammans med mina hästar och min träning. Jag kan inte lita på någon, får falska förhoppningar vad det gäller mycket mest hela tiden tycker jag. Varje gång blir jag lika besviken och varje gång tänker jag "jag borde ju ha förstått".

Dock har jag en del konstiga tankar som inte bara är negativa. Det här med att ha regelbunden kontakt med en människa du egentligen inte känner och aldrig får lära känna trots så pass "mycket" kontakt. Känslan av osäkerhet från någon annans håll, rädslan för att vara för blyg. Och denna gång tycks det vara jag som står som den med självförtroende och som inte är blyg. Jag kommer inte ge mig förrän jag löst mysteriet om varför. Sällan jag blir så här nyfiken på en person, men jag har nog aldrig träffat någon så speciell (på ett bra sätt) och svår människa innan. Dras till utmaningar som vanligt ;)

Blev visst en del skrivet iallafall, nu kan jag sova gott iallafall!

Over and Out

Jag ber om ursäkt till alla som märkt att jag har varit frånvarande sista tiden, inte för att jag tror att så många lagt märke till det då jag är ganska bra på att dölja hur jag mår. Kommer iallafall att skriva av mig lite angående mitt mående, ni som bara kommer klaga eller tro att jag skriver detta för att få medlidande behöver inte ta er tid!

För ett par år sen när folk pratade om att dom mådde dåligt och inte kände någon livsglädje så sa jag att jag förstod dom. Idag inser jag att jag förstod inte alls, jag kunde inte för mitt liv förstå hur det var att leva ett liv och må så här dåligt utan någon egentlig anleding, jag menar, det är ju lätt om man vet att det till exempel beror på fel umgäng eller liknande, men när man som jag bara mår dåligt och irrar runt utan att veta vad man letar efter eller vad man ska göra för att få må bättre. Jag har inte haft ett ärligt leende på läpparna eller skarattar med äkta glädje på evigheter, kommer inte ens ihåg när senast var. Jag skrattar för att jag borde, jag försöker tänka positivt men hur lätt är det egentligen?! Sa upp kontakten med folk, började träna, jobbar massa övertid. Allt i hopp om att få må bättre, tänka på annat och få tillbaka samma livsglädje som jag hade för bara något år sen. För tillfället bryter jag ihop över småsaker, sitter i min säng och stirrar in i väggen med tårarna rinnandes utan att veta varför. Jag drar mig undan från allt för att jag vet att jag inte har några riktiga kompisar där ute. Dom säger att dom finns där men när jag väl behöver dom så gör dom inte det, jag har slutat lita på folk. Jag vågar inte längre! "Jag hör av mig" "Ja men vi kan ses imorgon" "Jag älskar dig vännen" "Förlåt men kan vi ta det en annan gång" och många många fler ursäkter har jag hört, tomma ord som inte betyder ett skit, tomma ord som sårar. Ibland önskar jag att det fanns någon där ute, bara EN person som kunde ställa upp (och som jag självklart skulle ställa upp på tillbaka som jag gjort på alla andra jag trott varit mina riktiga vänner) och som jag kunde prata med om ALLT, vad och vem det än gällde. Men det har jag gett upp för länge sen. Eller kanske bara en famn att krypa upp i, någon att krama om när ja ska sova. Försöker tycka om mig själv, men hur lätt är det att se något positivt när alla "vänner överger mig? Känner bara att allt måste bero på mig då, jag orkar inte ens bry mig om det längre. För jag vågar inte bli sårad gång på gång på gång för att kanske kunna ses någon gång i månaden, även om vi har jätteroligt då så är det inte värt det med tanke på alla gånger där emellan som jag blir sårad. Dagligen tänker jag på alla gånger mina så kallade vänner har stött bort mig, jag ägnar flera timmar varje dag åt att fundera på vad det är för fel på mig. Tårarna rinner dagligen, så fort jag är ensam. Det är jobbigt att ta mig ur sängen på dagarna (om jag inte ska till jobbet) för jag ser ingen mening i det. Försöker fokusera på jobbet, hästarna, min träning men det går inte alltid och idag är en sämre dag igen. Ingen dag är bra men det finns bättre och sämre dagar. Till råga på allt detta så har jag slutat röka men när jag mår så här så vill jag bara börja igen för jag vet att det skulle hjälpa mig att kunna andas lugnt och få tårarna att sluta rinna. Men samtidigt vill jag inte sabba träningen, frågan är vad jag ska prioritera. Vet att jag skulle kunna sluta röka när som, det här kanske bara var ett väldigt dåligt tillfälle?! Vissa dagar kan jag inte ens gå någonstans för då kan jag ha koncentrerat mig i åtta timmar för att inte bryta ihop och sen kommer jag hem och kan inte sluta tänka på hur illa folk behandlat mig och hur lite jag är värd i andras ögon. Jag vet att jag oftast är omtyckt av dom vuxna, och det är jag jättetacksam över. Men önskar att jämnåriga kunde uppskatta mig också! Försöker göra saker för mig själv som skulle betyda något och faktiskt, tro det eller ej, men när jag gör saker för mig själv mår jag lite bättre. Som nu till exempel så vill jag inget hellre än att få ordning på mitt hår och vet att en sån liten sak skulle få mig att sträcka lite extra på mig för att jag kan känna mig snyggare. Men just detta har jag ju inte råd med, likadant fixa naglarna. En sån liten sak kan också göra att jag känner mig lite bättre till mods, eller att ha snygga kläder/skor att ta på sig när jag ska någonstans. Är nog inte många som förstår sig på det, men sånna saker kan faktiskt göra mig gladare. Så önskade verkligen nu att jag kunde få råd att fixa håret iallafall, men nu är det som det är.

Tror jag fick skriva av mig lite..

Skulle varit i stallet och ridit idag, varit på gymmet och ätit något gott. Inget blev av, drack en cola för att få lite energi och ska sova sen. Åter igen en ursäkt till alla som tar mig som sur, ni ska veta att när jag är arg så är jag egentligen så nära gråten så jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Länge sen jag var här nu, men har varit glad för varje dag jag klarat. Allt har gått emot mig! Trots allt som snurrar i huvudet på mig så försöker jag tänka på annat, så som min nya livsstil som innefattar enbart mig själv. Jobbet, hästarna och träning. Jag började få ett litet hopp om att hinna träna Red lite i vår då han var under igångsättning i två veckor, innan han blev halt igen. Och nu är inte Grållan heller helt okej, hoppas att tröttheten bara beror på pälssättning. Är mest orolig över min stora om jag ska vara ärlig. 

Jag satsar fullt ut på träningen nu, jag ska se resultat till sommaren och kommer fortsätta kämpa även efter det. Vill inte bli något beroende träningsfreak, det är inte vad det handlar om. Men jag gör det för att må bättre psykiskt, och för att jag tycker det vore snyggt med lite tydligare muskler ;)

Har även slutat röka och använder träningen som en motivation att inte börja igen, vill se resultat i min kondition vilket är betydligt lättare om jag inte röker. Ska även försöka bli mycket vigare än vad jag är nu så mycket tid på stretching. 

Har nu varit ledig några dagar och hunnit med en del.. Har fixat med lägenheten lite och kunnat göra allt vardagligt i lugn och ro utan stress. Helt underbart! Men imorgon kör jag ett övertidspass på natten samt söndag natt. Sen börjar min ordinarie arbetsvecka med fyra nätter. Det här med övertid är ganska skönt, kopplar liksom bort allt när jag är på jobbet och efter det som var förra helgen kan jag behöva koppla bort det mesta i livet. Har faktiskt lyckats väldigt bra med det trots att det efter i söndags har varit mycket tårar så fort jag tillåter mig själv att stanna upp och tänka. 

Jag tror mig veta vad som är bäst men inatt drömde jag något så hemskt så när jag vaknade i panik i tårar var jag så nära att ta upp telefonen och ringa ett samtal, trots att det var mitt i natten, för att se om det stämde. Sen påminde jag mig själv om att det spelar ingen roll om det stämmer eller inte för jag har inget att säga till om och inget kommer bli som det var. Jag försöker att inte ha med mig telefonen överallt för jag inbillar mig hela tiden att det plingar i den, trodde inte att en tyst telefon skulle vara så jobbigt! Sen tänker jag tillbaka på varför jag gjort dessa val och inser att jag nog gjort rätt trots allt, för all skit jag fått ta, alla förlåt, alla jag lovar har inte betytt ett skit för då hade det inte hänt igen igen och igen. Jag vet att jag är stark om jag tar mig därifrån men det kommer alltid vara tufft, jag kommer aldrig glömma. Har någon en gång varit speciell, kommer denna förbli speciell och alltid ha en extra plats i mitt hjärta.

Well, dags att åka till gymmet och döda lite ben innan jag ska ta ut min Grålla en tur i skogen. Försöker komma på något gott att äta också :)

Over and Out