Söndag kväll och jag ligger nerbäddad i soffan under ett täcke och allt känns ganska bra  på något sätt. Efter en riktig skitvecka, när jag inte ens tog mig till jobbet, så har den här helgen fått mig att tänka på mycket annat. Jag har sett saker ur en annan synvinkel. Egentligen borde jag kanske ligga här med söndagsångest, men istället ligger jag och tänker att va fan jag lever ju bara en gång! Så trots att jag kan ha jort bort mig lite, eller ganska mycket i kombintion med alkoholen så kan jag inte säga att jag ångrar något. Det var ju fatiskt inte så farligt egentligen, bara olikt mig. Tackar iallafall precis ALLA som var med och förgyllde min helg, om vi så bara sprang in i varanda ute på krogen och prtade skit i 2min. Tyckte fredagen var bra, men gårdagen lyckades bli ännu bättre. Mådde förvånansvärt bra i morse och tack och lov för det då jag och mamma tog en tripp till Vimmerby och tittade på en liten häst.

Jag måste säga att det blev en väldigt speciell känsla redan från början med denna pålle och jag håller alla tummar nu. Att få känna en sån tillit och ett sånt band mellan häst och ryttare redan första gången var något alldeles specellt måste jag säga. En helt otrolig känsla som jag just nu skulle göra vad som helst för att få bygga vidare på. Lägga massa tid och ha massa tålamod! Jag är inte ute efter en tävlingmaskin utan en bästa kompis och en framtida bästa tävlingskompis. Den här känslan går verkligen inte att beskiva, tror inte riktigt jag har känt så här någon gång tidigare och då har jag haft tillgång till många hästar genom åren. Som sagt, jag kan inte annat än hoppas nu. Speciellt i detta läge i mitt liv när jag har en svacka och det enda som jag vänder mig till och där jag mår riktigt bra nu är i stallet med hästarna. 

Imorgon ska jag försöka ta mig till jobbet igen och hoppas att allt känns bättre. Och på onsdag när jag förhoppningsvis har landat in lite mer så ska jag återgå till min träning!

Over and Out