Söndag kväll och jag ligger nerbäddad i soffan under ett täcke och allt känns ganska bra  på något sätt. Efter en riktig skitvecka, när jag inte ens tog mig till jobbet, så har den här helgen fått mig att tänka på mycket annat. Jag har sett saker ur en annan synvinkel. Egentligen borde jag kanske ligga här med söndagsångest, men istället ligger jag och tänker att va fan jag lever ju bara en gång! Så trots att jag kan ha jort bort mig lite, eller ganska mycket i kombintion med alkoholen så kan jag inte säga att jag ångrar något. Det var ju fatiskt inte så farligt egentligen, bara olikt mig. Tackar iallafall precis ALLA som var med och förgyllde min helg, om vi så bara sprang in i varanda ute på krogen och prtade skit i 2min. Tyckte fredagen var bra, men gårdagen lyckades bli ännu bättre. Mådde förvånansvärt bra i morse och tack och lov för det då jag och mamma tog en tripp till Vimmerby och tittade på en liten häst.

Jag måste säga att det blev en väldigt speciell känsla redan från början med denna pålle och jag håller alla tummar nu. Att få känna en sån tillit och ett sånt band mellan häst och ryttare redan första gången var något alldeles specellt måste jag säga. En helt otrolig känsla som jag just nu skulle göra vad som helst för att få bygga vidare på. Lägga massa tid och ha massa tålamod! Jag är inte ute efter en tävlingmaskin utan en bästa kompis och en framtida bästa tävlingskompis. Den här känslan går verkligen inte att beskiva, tror inte riktigt jag har känt så här någon gång tidigare och då har jag haft tillgång till många hästar genom åren. Som sagt, jag kan inte annat än hoppas nu. Speciellt i detta läge i mitt liv när jag har en svacka och det enda som jag vänder mig till och där jag mår riktigt bra nu är i stallet med hästarna. 

Imorgon ska jag försöka ta mig till jobbet igen och hoppas att allt känns bättre. Och på onsdag när jag förhoppningsvis har landat in lite mer så ska jag återgå till min träning!

Over and Out

Ibland önskar jag att jag kunde stänga av hjärnkontoret en stund. Ena sekunden känns det som att jag skulle kunna sätta mig ner och bryta ihop över allt som snurrar och andra sekunden kan jag bara skratta åt mig själv. Just nu står jag i en trevägskorsning. För en vecka sen visste jag precis vad jag skulle göra, men saker ändras, ganska snabbt upptäckte jag. Känner mig lite som en person som många tror att dom kan ha när det passar dom, just nu iallafall, som sagt saker ändrades ganska snabbt. Från att känna sig omtyckt, till att bli åtsidosatt. Om inget ändras där, vilket jag verkligen hoppas att det gör, så kommer jag försöka lägga den biten i livet bakom mig. 

Det har även öppnats en ny dörr, där jag vet precis hur allt fungerar vid det här laget. Känns tryggt och osäkert på samma gång, men det är som vanligt att jag dras till spänningen och om jag inte minns helt fel så har jag tidigare nämnt denna nyfikenhet som jag har kring detta. 

Som sagt, det snurrar en hel del i huvudet just nu. Framförallt angående det förstnämnda, jag vill så gärna att det reder ut sig, eller att jag åtminstone får veta hur det verkligen ligger till. Vill inte vara mer tjatig nu heller, men kommer inte kunna lugna ner mina snurrande tankar förrän jag vet något. Fast det är klart,reder det upp sig så hittar jag väl annat att tänka på haha. 

Hade en jävla natt igår, det var väl lite det sista jag behövde just nu känner jag. Hade supertrevligt till en början och kände på mig att det var en bra kväll trots att jag hade en liten obehagskänsla långt in. Borde nog ha lyssnat på den känslan för nu helt plötsligt blev allt tio gånger värre. Det är något som inte stämmer, jag får inte ihop allt! Och det känns skit!

Hade iallafall en riktigt trevlig helg i Göteborg tillsammans med jobbet. Fick äntligen besöka den där efterlängtade Rockbaren som helt klart levde upp till mina förväntningar!

Jag är så glad just nu att jag har mycket att göra, trots lite mindre motivation till gymmet och den biten så kan jag ju gå dit precis när jag vill. Vilket verkligen behövs nu, jag väntar fortfarande på den dagen då jag ska ha landat in i livet och ta det för vad det är och faktiskt kunna må riktgt bra. Egentligen är det mesta helt perfekt precis som det är nu. Men jag saknar att ha folk att umgås med, folk som jag kan umgås med nykter. För tillfället hör alla bara av sig när det gäller alkohol och fest, jag är så trött på det. Visst det är väl tur att jag duger någon gång men vore ju trevligt om det någon gång var i nyktert sällskap också, det gör mig nästan lite förbannad bara att tänka på det.

Over and Out