Kände väl att det var dags att skriva av sig lite nu igen. Kan väl säga att dom sista ca 3-4 veckorna har varit ganska händelserika och det är mycket som snurrat i huvudet, som vanligt iofs ;) För ett par veckor sen i samband med en storstädning av lägenheten så rensade jag bort det sista av alla gamla minnen och av allt förflutet, kändes faktiskt riktigt skönt, som om jag verkligen går vidare in i ett nytt kapitel av livet. Jag har levt lite på rutiner i alla år, rädd för att göra bort mig, rädd för att bli sårad. Men insåg nyligen att jag just nu skulle behöva gå ifrån mina rutiner, våga vänta, våga lita på att allt löser sig med tiden. Våga ta chansen att överlåta det på någon annan. Det kommer vara dagar jag mår skit tack vare mina tankar som snurrar om att jag blir utnyttjad och att jag sitter i samma situation "som vanligt". Men det finns en liten chans att det är värt det! Det är min tur att chansa nu, jag står åtminstone med ärliga människor runt omkring mig denna gång. Skulle jag ge upp nu så skulle jag ångra mig. Ju mer jag vänjer mig vid situationen ju färre skitdagar kommer jag ha.

Ibland kan jag faktiskt känna mig ganska ensam just nu, eftersom dom flesta vet att min hjärna är expert på att förstora upp saker så vet ni också att när jag hatar ensamheten så hatar jag den verkligen. Vet inte riktigt vad det är som gör det, tycker ju samtidigt att det är skönt att vara lite ensam och fokusera på träningen och den biten. Och jag är inte rädd för ensamheten längre, vilket jag var förut. Vill nog mest ha någon att prata med eftersom jag faktiskt är ganska social av mig haha. Trots detta så känns mycket helt okej nu. Det är bara den här nya biten i livet som jag måste vänja mig vid och lära mig att behärska vissa känslor. 

Over and Out