Det här är troligen det svåraste beslutet jag någonsin tagit, men jag är till hundra procent säker på att det blir bäst i längden. Både för han och för mig. Efter sexton år på hästryggen ska jag nu göra mig av med det som beyder mest för mig och påbörja ett nytt annorlunda liv. Något som jag inte hade kunnat göra om jag haft kvar hästen. Frågan är, kommer det at vara värt det? Det vet jag inte än, men det jag vet är att han förtjänar någon som tycker det är roligt, någon som vill tävla och träna och gör det med glädje och någon som inte stressar sig igenom varje dag i stallet och har tankarna på annat håll. Jag gör det inte bara för min skull utan även för hans. Dags att inse att jag inte är den enda som han kan ha detbra hos. Hur jobbigt det än kommer bli den dagen han åker så ska jag försöka tänka på det positiva, både för hans och för min del. Och jag vet att jag har kompisar som kommer finnas där, och gör redan nu, och säer bra ord som är vära att tänka på. Så sent som idag diskuterade jag det på jobbet och fick tänkvärda ord till mig. Riktigt skönt att folk förstår och säger bra saker för att få mig att se det positiva. Efter träningen för Peter ikväll så kände jag än en gång att jag är född att sitta på hästryggen, tyvärr vill en stor del av mig något annat i livet. Att ge upp det jag har kämpat för i sexton år när jag är så nära mitt "slutliga" må känns tufft, men jag har kanske delvis vuxit ifrån det. Jag vill ägna mer tid åt kompisarna, jag har ett heltidsjobb, jag vill festa, resa och flytta hemifrån till ett ställe där jag verkligen vill bo och inte bara till det billigaste för att jag ska ha råd med hästarna också. Så nu vill jag bara att allt ska gå fort så jag slipper tänka på att jag inte kommer ha kvar min bästa vän längre, tänker på det varje gång jag kommer till stallet och tittar in i hans ögon. Hemskt! Önskar att jag var tio år yngre och tyckte hästar var det roligaste som fanns igen, att det värsta som kunde hända i livet var att man inte fick rida sin favorithäst på lektionen och att jag aldrig tröttnat...

Nog med tråkigeter! Jag har än en gång kommit fram till att det bor en liten djävul i mig, dock en ganska snäll sådan och jag vet ju att det är min tur att falla denna gång. Men det här är annorlunda ä tidigare. Nu orkar jag stå på egna ben och jag har redan en plan när allt skiter sig. Men först änker jag göra precis allt för att få det att funka! Så det så!

Äter kexchoklad och betalar räkningar!

Chiao!

Har så mycket konstigt snurrandes i huvudet nu som är svårt att förklara. Men jag är glad! Trots att alla gnäller så fort jag blir jag. Det är fel på min stil, det passar inte mig och det ena med det andra. Men i flera år fick jag ta kritik för den jag egentligen var, ingen accepterade och gnällde så fort jag försökte bli den jag var egentligen. Det ledde till att jag stängde in mig i min kropp men som någon annan, typ som en skådespelare kan jag nog säga. Varje gång jag har börjat umgås med någon eller några som jag vet kan ta min riktiga stil så har jag blivit mer och mer mig själv trots att andra gnäller, men så fort jag inte umgås med dom längre faller jag tillbaka för grupptrcket och blir som mina kompisar vill ha mig. Men inte den här gången! Det började för ett par månader sen när jag träffade den första som jag visste skulle ta mig för den jag var och stötta mig om andra gnällde på mig. Så jag började redan då planera upp flera tatueringar och övervägde flera piercingar, men i tysthet! Rädd för vad andra skulle säga.. Men under dessa månader har jag mött fler och fler som tar mig för den jag är och som jag vet inte skulle överge mig bara för att jag "bytte" stil eller ja, blev mig själv. Så den här gången är det ingen som ska hindra mig heller. Låt mig äntligen få vara den jag är, jag kan inte hjälpa att jag vill ha "skrot" och "teckningar" på min kropp. Jag tycker helt enkelt om det... Äntligen tillräckligt stark för att kunna erkänna att jag varit någon annan, kunna erkänna att anledningen till att jag varit den tysta och instängda personen är att jag aldrig varit mig själv på utsidan. Och äntligen har jag nu fått det sagt, var bara tvungen att skriva ut tankarna om allt detta nu.

Lever nu i en dröm och vill aldrig vakna!

Over and Out

Har på något konstigt sätt gått på en lustig övertröttsenergi hela veckan som har varit. Jobbat fem nätter, sovit så där fyra timmar varje dag och ändå varit pigg hela nätterna och dagarna. Kanske det som kommer ifatt mig nu när jag ligger hemma sjuk sen igår. Ingen feber men döförkyld och helt orkeslös! Hoppas på att kunna återvända till jobbet imorgon. Efter den här långhelgen behöver jag lite att göra igen. Onsdagen tillbringade jag på hästryggen på träning för Peter. Hade för första gången med mig ponnyn iväg på bortaplan och han skötte sig helt kanon, högt över mina förväntningar så nu ska det bli roligt att se hur han reagerar ute på tävlingsbanorna. Och för att inte tala om min stora som jag hoppade på hans vanliga tredelade bett för första gången sen i somras och han var inte alls så stark och kändes bara så fin! Nu är vi laddade inför tävlingen i helgen, om hans ryttare kan bli frisk bara. Det är en sån konstig känsla att jag vill sluta med hästarna, men varje gång jag sätter mig på hästryggen så tänker jag "det är det här jag är född till att göra". Där kan man prata om att vara delad! Vet inte alls vad jag ska göra.. Men kanske ska lyssna på mamma som sa att min häst nog har det bättre hos någon annan som verkligen vill av hela sitt hjärta. Usch, den dagen blir inte rolig!

Det här med att ge och ta har en del väldigt svårt för har jag förstått. Är det alltid jag som ska ställa upp utan att knappt få någon omtanke tillbaka?! Tror det är dags att sluta vara snäll nu! Dags för en del andra att veta att dom inte kan utnyttja mig hur som helst.

För att sammanfatta helgen var den helt galen! Fredagen blev jag chaufför åt gamla vänner i bilkretsarna som jag inte umgåtts med på bra länge nu. Men roligt hade vi. Sen hade jag bestämt mig för att vara nykter även på lördagen men blev mednjuden på fest och sen var den nyktra lördagen borta. Blev en ganska lugn kväll till att börja med, träffade massa gamla kompisar på Abbes som jag inte sett på över ett halvår och även nyfunna vänner. Hittade någon mer pratglad människa så där precis innan stängning och hamnade på efterfest, slutade med att jag somnade mellan två snarkande grisar i sängen. Tittade på klockan sista gången vid halv åtta på morgonen så det blev en lång och knäpp natt! Men måste trots detta tacka alla inblandade!

Nu ska jag bädda ner mig i soffan och bara göra allt för att försöka bli frisk så jag kan jobba imorgon!

Take care!

Over and Out

Ikväll har jag nästan enbart ägnat mig åt tankar och att försöka återställa mig efter gårdagen... Var på min första jobbfest igår och börjar fundera på om jag vågar mig tillbaka till jobbet imorgon haha. Minnet är suddigt, men har suttit och diskuterat kvällen och natten med Emma och insåg att jag gjort och sagt saker som jag skämms ganska duktigt över. Att folk ens orkade med mig framåt natten var ett under, tappade nog alla mina sinnen då jag hittade felstavade sms på telefonen, jag drack jäger som jag i vanliga fall hatar, jag kunde knappt stå på fötterna och mitt minne är borta. Men det jag kommer ihåg var som sagt trevligt. Lyckades sova bort hela dagen, vaknade vid halv sex på kvällen. Kände inte ens för att gå upp då, ville bara ligga kvar under täckett tills imorgon. Men jag hann med hästarna iallafall och sen en myskväll med Emma med massa godis och pizza! Fortfarande bakfull tänker jag nu gå och lägga mig i min otroligt sköna säng, klockan ringer om fyra timmar.

Nu är det bara tiden som kan avgöra, lite nervös... Eller spänd! För första gången på väldgt länge kan jag säga att jagvet exakt vad jag vill utan minsta tvivel! Så nu hoppas jag att turen är på min sida:)

Godnatt!

Det som jag är allra sämst på här i livet måste vara att ta besut.. Spelar ngen roll om det är ett stort beslut eller om det gäller vilken liten skitsak som helst. Men nu gör jag ett sista försök att få ihop mitt liv, har suttit ett par timmar och gjort ett "dags-schema" på hur jag ska få ihop allt mwed hästarna, träningen, kompisarna och så självklart jobbet! Fungerar det inte, vill jag inte tänka på vilket av det jag ska behöva välja bort. För idag när jag satt upp på min häst efter att ha jobbat konstant i tre dagar så insåg jag att det är det jag är född till att göra. Den känslan slår allt med hästlängder! Känslan att få sitta på ett sånt mäktigt djur, känslan av samspel, känslan av kärlek och tillit. Min fina Vulkano!  

Sitter nu här mitt i natten eftersom jag mitt klantarsel sov till halv fem idag trots att det var sista natten på jobbet. Så att sova var ju inte att tänka på oc är fortfarande inte trött. Är supertaggad och lite nervös inför träningsdebuten för Louise Haaga med Red imorgon, ska bli riktigt roligt att se om hon kan passa oss. Men av alla tränare som jag har testat sen bästa Anette lämnade Småland så måste Peter och Peter vara dom bästa, både två lika bra.

Tiden rullar på så himla fort nu när jag har jobbat, känns inte som det var länge sen jag gick i skolan.. Men ångrar inte en sekund att jag valde bort skolan för jobbet, länge sen jag mådde så här bra på något sätt! Trots det ska jag återuppta kontakten med mina prykologer nästa vecka, för när mina svckor väl kommer... Ja då är dom inte roliga!

Don't stop, never give up!

Hold your head high and reach the top!

G'Night!

Undebart med lite ledighet nu.. Blev ett övertidspass på åtta timmar igår, efter det gjorde jag två riktiga kanonpass på stor och liten fux. Vilka hästar jag har! Och trots detta funderar jag på att sluta, jag måste vara galen! Var speciellt nöjd över Redson, otroliga framsteg när jag verkligen går in för det, för att inte tala om ponnyns framsteg i utbildningen. Påbörjade nyligen lite sidoförflyttningar med honom och han är så lättlärd, riktigt roligt. Ska bli kul att se honom ute på hoppbanorna snart, har bara en liten bit till på styrkan och konditionen innan vi ger oss ut på första tävlingen.

Bilen kom aldrig hem i torsdags, vi ångrade oss i Kalmar och kom inte mycket längre än dit. Men är ändå inte ledsen att vi åkte för det blev en trevlig roadtrip trots att vi inte ens kom halvvägs. Efter ridpassen i lördags gav jag och Emma oss ut på äventyr på krogen. Tanken när vi gick ut spik nyktra vid tolv var att vi skulle ta det lugnt, men tror vi glömde bort det haha. En helgalen kväll och natt, men allt ska väl testas och någon gång måste vara den första.

Det här med hästarna snurrar fortfarande i mitt huvud och jag kan verkligen inte bestämma mig. Får nog helt enkelt låta det gå några månader till och se hur det känns så att jag inte gör något förhastat som jag ångrar, för när jag väl har bestämt mig finns det inget som går att ångra.

Dags att skicka in min tidrapport innan jag somnar, kommer sova helt underbart efter endast ett par timmars sömn inatt. Men kan inte säga annat än att jag önskar att jag vore någon annanstans just nu, min lilla tripp neråt i landet blev ju aldrig av idag, lite besviken!

Godnatt

Efter en tung helg med mycket jobb så är det nu dags för lite ledigt, blev några timmar med utbildning igår och sen blir det lite extrajobb på lördag annars är jag ledig en vecka nu. Kan inte påstå att det har varit lugnt i huvudet med alla tankar den här helgen, men det är väl så när man drar sig för att göra något som man måste. Nu är det gjort iallafall, inte lätt men jag vet att det här blir bäst i längden och det känns lite bättre nu så här några dagar efter. Så nu hoppas jag att jag snart är mig själv igen, allt som har varit så bra sista tiden. Det här ska inte få förstöra det, intalar mig själv att det var rätt val!

Igår gjorde jag min första träning på Red för Peter Ottosson, gick högt över förväntningarna och jag är supernöjd! Efter det blev det lite hopp på Golden, vilken ponny säger jag bara! En sån vill jag ha! Blev även tillfrågad om jag kunde komma ner och hoppa en annan liten häst åt en tjej någon dag och självklart gör jag det, saknar att rida massa olika hästar så tackar och tar emot när folk vill ha hjälp:)

Idag ska vi ge oss ut på äventyr, jag och min Fredrika! Vi ska åka ner till Kristianstad och bogsera hem min kära Saab som står där nere. Jo men tacka vet jag musik och snälla Emma som lånar ut sin mobilladdare som går att ha i bilen. Annars hade jag inte överlevt! Och massa kaffe. Och godis. Och filtar och massa kläder i saaben utan värme haha. Det ska nog gå bra, vilken resa! Vilka påhitt!

Dags för att åka och rida lite på Kalle..

Over and Out

Allt här i livet handlar om planering, att våga och att ta chanser. När du kommer till en vägkorsning blir du tvingad att välja en väg.. Den ena leder till himlen och den andra till helvetet. Vilken som är vilken vet du inte förrän du gått en bit på vägen och du kan inte vända för vägen bakom dig är bara ett minne. Vilken du än väljer så kommer du alltid hela tiden, under hela livet, att komma till nya vägkorsningar där du måste göra val. Det är bara att hålla huvudet högt och se framåt, håll dig stark igenom alla händelser och låt ingen bryta ner dig! Gå din egen väg och välj aldrig väg efter vad dia vänner väljer, man behöver inte gå samma väg i livet för att kunna förbli vänner. Och rädslan är bara ett tecken på din svaghet, övervinn rädslan och du har inget att frukta. Värt att tänka på!

Men rädd är precis vad jag är nu, jag vill inte bli sårad, jag vågar inte ta chansen.. Mitt hjärta har valt väg, medan min inre röst säger åt mig att jag kommer bli sårad och ledsen och ska låta bli. Därför ska jag övervinna min rädsla och leva i nuet, se vad som händer helt enkelt. Onödigt att gå och oroa sig långt innan, ska sluta tänka och stänga ner hjärnkontoret ett tag vad det gäller detta. Trots att det känns som att folk bara vill få mig att må dåligt ibland så har jag stått stark på benen sista tiden. För jag mår bra! Trots att vissa dagar fortfarande känns skit så kan jag nu tackla det på ett annat sätt och vara tillbaka på ett par dagar.

Jag har nu påbörjat långhelgen fredag-tisdag och nu väntar två härliga tolvtimmarpass på mitt kära pappersbruk, ska bli skönt att ha helgen där faktiskt! I tisdags hopptränade jag störst och minst. Störst var het men väldigt fin och minst (som jag inte har hopptränat på 8år, lilla Belinda) var mest busig och stark. Förstår inte hur jag redde ut henne när jag var liten haha. Älskade förstaponny:)

Tror jag har gett mig in på något som jag inte rer ut haha. Ska nästa vecka på ett eller annat sätt få hem bilen från Kristianstad, om jag så ska knuffa hem den! Sen börjar operation Saab och jag ska göra ALLT sjäv, renovering av motor - check! Jag som aldrig skulle skruva Saab har nu ett heltidsjobb med Saab! Kan sluta precis hur som helst, men ska bli roligt när det är klart och den kommer ut, om den kommer ut..  

Tur jag har alla dom därbilarna...

Godnatt!